Sifnos historia

500-talet e.Kr. – 1204 e.Kr.

På 500-talet e.Kr. tillhörde Sifnos den 29:e provinsen av öarna, med Rhodos som huvudstad. Vid denna tid tillhörde ön kyrkligt biskopsdömet Paros – Sifnos – Amorgos. Utgrävningar har inte kunnat fastställa när kristendomen började spridas på Sifnos.

Under ikonoklasmens tid förblev Sifnos inte opåverkat. När Konstantinopel intogs av frankerna 1204 ledde det till en omfördelning av rikets områden. Öarna gavs till privatpersoner, och så, år 1207, ockuperade Markos Sanoudos, hertigens av Venedig brorson, 17 öar – bland dem Sifnos – och grundade Hertigdömet i Egeiska havet.

1279 e.Kr. – Turkiskt styre

År 1279 erövrades Sifnos av den bysantinske amiralen Likarios, och fram till 1307 stod ön under bysantinskt välde. Därefter togs Sifnos över av Giannoulis Da Corogna, en spansk riddare som tillhörde Johanniterorden. Da Corogna förklarade sig själv oberoende av hertigen av Naxos och kallade sig fri härskare över ön efter att ha lämnat sin orden.

År 1464, efter den siste Corognas död, övertogs Sifnos av Nikolaos B’ Gozzadini. Han gifte sig med Marietta Da Corogna, arvtagerska till ön, och förenade därmed familjerna Gozzadini och Da Corogna. Kastro på Sifnos blev säte för detta lilla ministat. Denna period var svårast för ön. Vid denna tid inledde turkarna sina fientligheter och befolkningen minskade kraftigt.

Under det turkiska väldet fick ön vissa privilegier under sultan Murad III (1580) och Ibrahim (1646). Bland dessa privilegier fanns rätten att återuppbygga kyrkor och skydd mot masskidnappningar av barn m.m.

1500–1600-talet e.Kr.

Den ekonomiska utvecklingen i övärlden började i mitten av 1500-talet, och Sifnos blev redan från 1100-talet ett viktigt handelscentrum i Kykladerna. Vid denna tid framträder en betydande personlighet på Sifnos – Vassilis Logothetis – som påverkade öns politiska, religiösa och intellektuella utveckling. Han främjade den ekonomiska tillväxten och finansierade byggandet av klostret Panagia Vrissiani.

Ockupation av Sifnos

År 1646 grundades ärkebiskopsdömet Sifnos. Mellan 1651 och 1664 öppnades en skola för högre utbildning på ön. År 1686 tilldelade Jerusalems kyrka Sifnos ett kloster som tillhörde den Heliga graven – på platsen där kyrkorna Agios Ioannis Prodromos och Stefanos Protomartyr står i dag i Kastro. År 1797 förenades ärkebiskopsdömet Sifnos med Milos, med säte i byn Kastro på Sifnos.

Senare ockuperades Sifnos av de ryska bröderna Orlov och därefter av turkarna.

1821–1836 e.Kr.

Sifnos deltog aktivt i kampen mot det turkiska styret den 15 april 1821. Öninvånarna bidrog generöst med både materiella tillgångar och pengar till revolutionen, särskilt från klostren. Bland de edsvurna medlemmarna av Filiki Eteria fanns Nikolaos Gryparis, Dimitrios Lagos och Georgios Baos. Samma år hissade läraren Nikolaos Chryssogelos (1780–1857) revolutionsflaggan vid Sifnos skola och ledde 150 sifnianska krigare till Peloponnesos, där han spelade en aktiv roll i striderna. Han blev senare utbildningsminister under Kapodistrias och grundade det offentliga utbildningssystemet.

Under kung Othons förmyndarregering 1833 delades Sifnos i två kommuner: Apollonia samt Artemonas–Kastro, medan Kamares blev öns officiella hamn.

År 1836 slogs de två kommunerna samman, och huvudstaden flyttades från Kastro till Apollonia. Samtidigt utvandrade många invånare, och öns ekonomi gick in i en svår period. Många som emigrerade nådde framgång inom vetenskap och konst men glömde aldrig sin hemö och stöttade den ekonomiskt.

Modern tid

År 1914 delades den enade kommunen Sifnos, som hade grundats 1836, i två kommuner: Apollonia och Artemonas.

Sifnosbor deltog i 1900-talets stora krigshändelser. De tjänade sitt land troget och deltog helhjärtat i kampen för frihet.

År 1999 förenades de två kommunerna åter och utgör nu den enade kommunen Sifnos.

Sifnos historia f.Kr.